Jag har ett bekymmer. Ett bekymmer som jag inte vet hur jag ska ställa mig till.
Det handlar om min dotter Matilda och hennes fanatiska beteende i närheten av mobiltelefoner, tv-apparater och surfplattor. Hon blir galen och förbannad om hon inte får undersöka vad som försegår på dessa skärmar. En väninnas Barnavårdscentralssköterska (BVC-sköterska) hade nämnt för henne att hennes bebis absolut INTE får titta på TV eftersom ny forskning visar på att tv-tittande för barn under två år stör deras utveckling och kan leda till språkstörningar och fetma (som följd av allt stillasittande). Läs mer på barntotal.se
Detta gjorde mig en smula orolig och det kan tyckas att ett barn på bara ett år borde söka sig efter andra intressen än denna typ av teknik, och att vi föräldrar som låter våra barn titta på tv och sitta med en surfplatta i knät då och då är dåliga fantasilösa föräldrar i behov av en enkel barnvakt. Men jag ställer mig kluven.
Jag och min sambo älskar allt som har med teknik att göra. Vi är prylnördar ut i fingerspetsarna och eftersom det är ett stort intresse för oss varför skulle vi inte vilja föra över det på vårt barn? – Det är ju kul!
Nu ska ni inte tro att vi placerar Matilda framför diverse skärmar dagarna i ända för att det är bekvämt. Nej, det har varken hon eller vi lust med några längre stunder. För precis som de flesta barn har även hon spring i benen och det kan ingen surfplatta i världen råda bot på. Så visst har vi annat för oss. Vi går ut på promenader, tittar på fåglar och annat trams nere vid ån och leker med leksakerna på mattan i hennes rum. Hade hon däremot inte varit intresserad av någonting annat än skärmar, ja, DÅ skulle jag bli betydligt mer oroad.
I mina ögon handlar nog det hela om att finna någon slags balans. Jag ser ingen mening med att förbjuda teknik för mitt barn när jag själv älskar det. Vad sänder det ut för signaler till henne? Att mamma och pappa gör fel?
Nej.
Att balansera teknikanvändandet med fysisk aktivitet, frisk luft, närhet och andra utvecklande aktiviteter måste vara den rätta vägen att gå för oss kluvna tekniknördar.
Sedan finns det självklart andra saker att ta ställning till. Som NÄR är det befogat att ens barn får en egen mobiltelefon? Är det nödvändigt för ett barn i förskoleålder? När uppstår behovet av en egen TV på rummet? Och är det ett måste? Dessa funderingar har vi tack och lov inte behövt ta ställning till ännu. Men när, var, hur och vad som kommer hända i framtiden för vår Matilda kan bara tiden utvisa. En sak är dock säker: Tekniken kommer inte gå annat än framåt och därför ser jag ingen anledning till att hålla den borta från henne mer än nödvändigt.
Som artikeln jag länkade till ovan också nämner så gäller det att begränsa användandet och att man som förälder finns i närheten när TV:n är på eller när surfplattan ligger i knät. Vi ska finnas där och besvara deras funderingar om de undrar över något de ser. Teknikanvändandet är ju någonting positivt också! Lärorikt, spännande och kul för det utforskande barnet.
Så egentligen är jag nog inte så kluven och bekymrad trots allt. I vår familj gillar vi teknik och vi har även ett sunt förnuft. Sen får BVC-sköterskor och andra moralkakor tycka vad de vill.
Text: Hanna Gustavsson, tokitoki.se
Tack för bra inlägg, håller med dig till 100%!
Förstår inte ens att man låter ett barn så litet röra tekniska saker.. Man behöver inte forska fram att barn blir beroende av teknik om man låter dem hålla på med det när de är bebisar.
Oscar: Hela samhället är extremt beroende av datorer och teknik. Ska vi då förbjuda all teknik?
`
Samma sak gäller här som med nästan allt annat: Så länge det är balans och inte blir för ensidigt är det bra så länge man inte gör direkt skadliga saker. Precis som ensidig kost är farligt/dåligt är också ensidiga aktiviteter det oavsett om det rör sig om fotboll eller datoranvändande.
Tekniken är här för att stanna och det lär inte bli mindre i den värld som dagens barn växer upp i så jag tycker att resonemanget är helt i linje med dagens verklighet… förbud eller att tro att man kan ”skydda” någon från detta är nog bara naivt. Bra skrivet tycker jag, Hanna!
Det låter som att Oscar gissar. Att bedöma vad som är beroendeframkallande och inte har alltid krävt ordentlig forskning. Jag vet inte om studier gjorts på ämnet teknikberoende, men det går nog att få reda på om man letar.
Det där med att TV-tittande kan leda till språkstörning och fetma låter konstigt, sannolikt menade hon ständigt TV-tittande där brist på språkträning och fysisk aktivitet som följd är de egentliga orsakerna. Men istället lät det som TV-skärmar i sig är rena rama giftet. Ta reda på den forskning hon hänvisar till, för går du direkt till källan tror jag att du slipper att nån oinsatt person tolkar forskningens slutsatser åt dig.
Om din dotter verkar vara extra nyfiket på teknik och hur den fungerar, kanske det rentav är ett tecken på hög intelligens. Föreningen Mensa har information om och aktiviteter för särbegåvade barn och deras föräldrar, ta en titt:
http://www.mensa.se/begavade-barn/barns-begavning
Lycka till!
Förstår inte varför det skulle vara ett problem. Suveränt att ni tillåter ert barn att utforska saker. Tror att nyfikenhet är det som driver oss att lära. Fortsätt!
Mitt barnbarn är ett år och använder dagligen sin egen iPad som är fylld med stimulerande appar. Men han har självklart traditionella leksaker också.
Min femmånaders kan vrida nacken ur led för att få titta på TV’n när vi sitter i soffan, och sträcker sig så lång han kan för att komma åt och pilla på min telefon när jag har den i handen. Än så länge kan jag ju bestämma och begränsa, men det går inte i all framtid. Klart barnen också är intresserade av det vi pillar med och vill testa också, lika väl som de vill laga låtsasmat vid sin leksaksspis eller klippa gräset med sin leksaksgräsklippare precis som mamma och pappa gör! 🙂
Sunt förnuft, balans och måttlighet är väl ganska goda rättesnören i det mesta. Vad kan utäsas ur denna artikel lär din dotter ha en bra plattform att formas utifrån. Att uppmuntra nyfikenhet tycker jag är enormt viktigt.
Oscar – den där åsikten synes tämligen grundlös och verkar baserad på någon form av känslomässig reaktion snarare än på fakta. Bebisar ”håller på” med en massa saker utan att bli beroende av dem. Mat, sömn, kärlek och luft att andas hör väl till undantagen …
///JD
Om jag vore som du skulle jag vara mer försiktig och lyssna på BVC. Det är ju deras yrke att påpeka vissa saker som kan vara skadliga för så små barn. Det vore väl inte så kul, att få besked när hon blir lite äldre, att hon fått störningar för att ni varit oförsiktiga och inte lyssnat på goda råd. De säger säkert inte detta för skojs skull. Så var lite mer lyhörd. Jag tror inte att barn under två år tänker som Hanna skriver, att det ger fel signaler till barnet om att mamma och pappa gör fel. Det är inte konstigare än om man tar ifrån dem ett cigarettpaket eller en snusdosa som råkar ligga framme. Även om de ser att föräldrarna använder dessa saker, så kan man väl inte säga att det är OK att barnet också får prova … Låter som konstiga tankar i mina öron.
Så som överallt annars – låt sunt förnuft råda!
Lycka till i föräldrarollen. Rosmari