DNS och tekniken bakom kulisserna

Detta är den första delen i en serie av inlägg där jag kommer att berätta om tekniken bakom vår mycket populära DNS-tjänst LoopiaDNS. Med funktioner som massändring, avancerade DNS-inställningar och ett intuitivt gränssnitt så har den länge varit relativt unik i Sverige.

Som inledning tänkte jag tillhandahålla lite trivia gällande ett av de protokoll som gör Internet möjligt och som är grundpelaren för domännamn, nämligen DNS (Domain Name System).

Under huven på DNS

För att göra det lättare att koppla samman de olika instanserna av DNS på Internet så ska jag börja med att ta upp hur allt kopplas samman rent tekniskt. Jag har valt att ta domäntypen (landsdomänen) .SE som exempel.

Högst upp i hierarkin på Internet finns en organisation vid namn ICANN / IANA som hanterar tilldelningen av namn (domännamn) och nummer (IP-adresser). Varje toppdomän har en organisation bakom sig som hanterar denna specifikt. I Sverige och för .SE är det Stiftelsen för Internetinfrastruktur som har detta ansvar. Alla toppdomäner som idag är officiellt godkända av ICANN / IANA ”pekas” ut till den organisation som hanterar den.

Verktyget som används för att göra detta kallas root DNS servers. Idag finns 13 root DNS servers och de har följande namn:

a.root-servers.net.
b.root-servers.net.
c.root-servers.net.
d.root-servers.net.
e.root-servers.net.
f.root-servers.net.
g.root-servers.net.
h.root-servers.net.
i.root-servers.net.
j.root-servers.net.
k.root-servers.net.
l.root-servers.net.
m.root-servers.net.

Detta är servrar (eller kluster av servrar) som står geografiskt spridda i världen. Deras uppgift är att tala om för användare av Internet vilka DNS-servrar som i sin tur ska användas för respektive toppdomän. Om man exempelvis frågar dem om en .se-domän så kommer de att svara följande:

a.ns.se.
b.ns.se.
c.ns.se.
d.ns.se.
e.ns.se.
f.ns.se.
g.ns.se.
h.ns.se.
i.ns.se.

Dessa är alltså ett nytt led av DNS-servrar. De har i princip samma uppgift som root DNS servers. De talar om för användaren vilken DNS-servrer som har mer informtion om domännamnet som frågan gäller. Om man frågar dessa om till exempel loopia.se så svarar de enligt följande:

ns1.loopia.se.
ns2.loopia.se.
ns3.loopia.se.
ns4.loopia.se.

Nu vet vi alltså att någon av dessa fyra servrar kan vi fråga om loopia.se och förvänta oss att få ett svar tillbaka som talar om vilken server (IP-adress) som vi ska ansluta till för att komma rätt.

Sammanfattningsvis så består alltså DNS av flera lager av DNS-servrar. Dessa hänvisar användarna till nästa led av DNS-servrar ända ner till vi når till exempel ns1.loopia.se som kan tala om för användaren att han eller hon bör ansluta till IP-adress 194.9.94.162 för att komma till Loopias hemsida.

Dela detta inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *